Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Första avdelningen: Djurriket - Parasitism (snyltgästning). - Djurrikets system.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänhet andra kräftors, men bakkroppen är mjuk och
saknar helt och hållet kalkskal. »Död åt den svagare»
är en af naturens grundlagar, och eremitkräftan
skulle därför snart mista sitt obeskyddade bihang -
ja, hennes tillvaro vore en ren omöjlighet - om hon
icke funnit på att sticka in bakkroppen i ett tomt
snäckskal. Det torde väl icke vara något tvifvel om
att djuret från början varit ämnadt att hafva skal
på stjärten och föra samma lefnadssätt som öfriga
kräftdjur. Men några hennes förfäder hittade på att
under sin utveckling skaffa sig ett bekvämt skydd,
och följden blef att utvecklingen afbröts; stjärtens
naturenliga skydd, kalkbeklädnaden, uteblef. - Inuti
snäckskalet uppehåller sig ofta en mask, som sticker
fram hufvudet och delar kräftans måltider. Intetdera
djuret är dock att betrakta såsom parasit.
En sådan är däremot säckdjuret (Sacculina). Under
larvstadiet är det utrustadt med åtskilliga organ och
simmar fritt omkring; i fullt utveckladt tillstånd
ser det ut som en liten säck med två öppningar,
saknar mundelar och fötter och lefver parasitiskt på
andra kräftdjur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
