Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium / I:393 (1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Magnetism

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lättrörlig och närmar ett järnstycke intill den, så drages magneten.
Alltså magneter och järn draga hvarandra.

Magneten drager märkbart icke blott järn, utan äfven de andra
metallerna, hörande till järngruppen. Äfven alla andra kroppar åverkas
af magneter men i mindre mån, så att några dragas, andra stötas bort,
t. ex. vismut. De kroppar, som dragas af magneten, kallas
paramagnetiska; de, som stötas bort, kallas diamagnetiska.

Fig. 51.

När en kropp
magnetiseras, ändra molekylerna
(elektriska strömmar) sitt
läge; därtill behöfves hos
olika kroppar olika stora
krafter. Hos stångjärn
är den kraft, som håller
molekylerna i det en gång
intagna läget (koercitifkraft), mindre än hos härdadt stål. Detta är
orsak till att magneter göras af stål, ej af vanligt järn, i hvilket
molekylerna efter den magnetiserande kraftens upphörande genast återtaga
sitt förra läge.

Upphänges en magnet på en spets (fig. 52) eller med en tråd så,
att den kan fritt vrida sig i horisontalplanet, ställer den sig så, att
den ena ändan pekar nära nog mot norr, den andra mot söder. Den
förra kallas nordända, den senare sydända.

Fig. 52.

Närmar man ändarna af två magneter
mot hvarandra, finner man, att nordända
drager sydända, men bortstöter nordända, d. v. s.
liknämniga ändar (poler) repellera,
oliknämniga attrahera hvarandra.

När vi upphänga en magnetnål så, att
den är rörlig i horisontalplanet, ställer den
sig, som sagdt, nästan i norr och söder.
Den linje, som tankes gå från pol till pol
i magneten, kallas magnetisk meridian. Vi
kunna tänka oss en mängd sådana
uppdragna på jordytan; alla skära hvarandra i
två punkter, som kallas jordens magnetiska
poler, hvilka ligga något på sidan om de geografiska polerna. Linjer, dragna
på jordytan genom de geografiska polerna, kallas geografiska meridianer.
Det är några ställen på jordytan, där dessa båda slag af meridianer
sammanfalla; på alla andra skära de hvarandra. Den vinkel, som de
bilda med hvarandra, kallas deklination (missvisning). Uti större
delen af Europa och hela Afrika samt Atlanten är missvisningen västlig;
uti större delen af Asien och Amerika samt Stilla oceanen är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>