Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - Månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
månytan skulle vattnet hastigt äfdunsta, om där funnes
något vatten, samt utkristallisera till rimfrost
eller snö.
På månen är allt således fullkomligt torrt, inga
bäckar och inga regn friska upp ytan. Intet blånande
himlahvalf höjer sig öfver det stelnade landskapet,
utan den ramsvarta världsrymden omger månen på alla
sidor, och stjärnorna blifva synliga midt på dagen,
äfven strax bredvid solen. Intet ljud, hvarken
vågornas brus eller trädens sus, kan höras - ej ens
ringaste knäpp. Intet af hvad vi kalla organismer -
inga växter, inga djur - kunna lefva i det lufttomma
rummet. Allt är dödt, och det enda tecknet till
omväxling i den vida, stela, hopplösa öknen är dagens
och nattens eviga kretsgång. Sådant är tillståndet nu
på månen, ehuru vi måhända äro berättigade att antaga,
att detsamma i vissa delar förr liknat på jorden nu
rådande förhållanden. Att månen en gång haft vatten är
nästan utom allt tvifvel. Samma orsaker, som gjort,
att månen förlorat sitt vatten och den luft han förr
måhända ägt (eller rättare att de uppgått i månens
inre massa), förefinnas äfven på jorden, hvarför
vi måhända i månen se en framtidsbild af vårt eget
hemvist, jorden, och vår tröst är härvid blott den,
att för förändringar af denna genomgripande art
behöfvas ofantligt långa tidrymder. Emellertid är
det lärorikt att få veta, att jorden på mer än ett
sätt kan tänkas gjord otjänlig till hemvist för
lefvande varelser.
Månen utöfvar på jorden en ganska märklig inverkan,
i det att han till största delen åstadkommer den
rörelse af vattnet i hafvet, som kallas ebb och flod
eller tidvatten och som består däri, att vattnet i
hafvet (icke i insjöar eller hafsvikar med trångt
inlopp såsom Östersjön) två gånger under dygnet
höjer sig öfver (flod) och två gånger sänker sig
under (ebb) sin medelhöjd. Denna hafvets rörelse
är utefter vissa kuster högst betydlig (ända till
20 meters höjning), på andra ställen däremot nästan
omärklig. Äfven har nian - och det ganska naturligt -
sökt utröna, om väderleken är i någon nian beroende
af månen. Resultatet af dessa undersökningar har ledt
därhän, att, om ett sådant förhållande äger rum,
månen inverkar i så obetydlig grad, att åtminstone
väderlekens allmänna hufvuddrag med säkerhet kunna
påstås icke bero af honom. Det oaktadt får man
mycket ofta höra personer försäkra, att »vid nästa
månskifte blir det omslag i vädret», och i sin
tro på månens inflytande härvid äro de fullkomligt
orubbliga. Härmed förhåller sig helt enkelt så, att
det man nödvändigt vill tro, det håller man gärna
fast vid, och förnuftsskäl och erfarenhet förmå mot
envisheten intet. Att någon gång - låt oss begagna
ordet »händelsevis» – ett omslag i väderleken kan
inträffa samtidigt med ett månskifte är naturligt. Men
många flere gånger sker det icke samtidigt. Den,
som vill tro, på ett samband härvidlag, lägger märke
till de fall, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
