Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hälsovårdslära - X. Om förekommandet af sjukdomar; smittosjukdomarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
klädnad m. ni. lefva efter hygienens
föreskrifter. Hvilka äro alltså dessa i den yttre
naturen förekommande sjukdomsorsaker, och hvilken
är deras natur? Huru långt sträcker sig deras välde
öfver oss, och hvad kunna vi göra för att förekomma,
att de skada oss?
Först i förra århundradet började man få en aning
om den verkliga naturen af dessa farliga fiender. De
sjukliga förändringar de i vår kropp åstadkommo kände
man sedan gammalt, och som dessa sjukliga förändringar
äro af mångfaldig beskaffenhet, hade man snart lärt
sig, att sjukdomsorsaken ej kunde vara en enda,
utan att många olika förekommo. Man såg nämligen,
huruledes de sjukliga förändringarna ibland voro af
en, ibland af en annan art; ibland lokaliserade sig
de sjukliga förändringarna hufvudsakligen i huden,
såsom i kopporna, ibland i tarmen, såsom i rödsot
etc. Man kunde ej tänka sig, att orsakerna till båda
dessa grupper af symptom kunde vara desamma, utan
tänkte sig att en särskild orsak måste finnas till
hvardera sjukdomen. Men om dessa sjukdomsorsakers art
sväfvade man i fullkomlig okunnighet. Då upptäcktes
i slutet af 1600-talet, att i människans tarmar, i
hennes mun, rundt omkring henne förekomma små väsen,
endast upptäckbara medelst starka förstoringar, och
inan begynte nästan genast därefter att sätta dem
i samband med dessa obekanta sjukdomsorsaker. På
1700-talet blef denna aning alltmera fast rotad,
och under vårt århundrade har dess sanning blifvit
med oomtvistliga bevis ådagalagd.
Hvad man om dessa små lefvande väsenden, som i början
kallades infusorier och numera kallas bakterier,
hufvudsakligen vet är i korthet följande. De förekomma
nästan öfver allt, i vatten, i jord, i luften, ofta i
ofantliga kvantiteter. Deras lif är fästadt vid vissa
villkor; de behöfva fuktighet, ej för hög eller för
låg temperatur, och de behöfva slutligen liksom alla
lefvande varelser näring. Denna näring-taga de ifrån
högre organiserade väsenden än de själfva, nämligen
växter och djur, hvilka de därvid sönderdela till
andra ämnen, af hvilka de för sin näring tillägna
sig dem, som äro for dem lämpliga. De kunna, det
stora flertalet bland dem, endast lefva i döda djurs
och växters kroppar eller af organiserade ämnen,
härrörande från dessa kroppar och som finnas i marken
eller vattnen; men några kunna också, om de inkomma
i växter och djur, lefva i dessa och åstadkomma då
sjukliga förändringar i dessa organismer. De förra
kallar man sapro-gena bakterier, de sednare patogena.
De förra, de saprogena, visa som sagdt de talrikare
arterna och spela en stor rol i naturens stora
hushållning. Det är nämligen åt dem det stora arbete
inom naturen är anförtrodt, som består däri, att döda
växt- och djurkroppar och ämnen, som från dem eller
från lefvande växter och djur härröra, småningom
återgå till de enkla grundämnen, af hvilka de äro
uppbyggda. Detta sker under de förvandlingar, som vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
