Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
I synnerhet på teatern hade klassiciteten envist satt
sig fast, men med uppförandet af Yictor Hugos Hernani
på Théåtre Frangais var dess välde äfven där brutet.
Victor Hugos betydelse är emellertid oberoende af
alla partistrider. Det är som det moderna Frankrikes
förnämste skald han måste hälsas af alla, romantiker
eller klassicitetsifrare, och detta vare sig man
möter honom som lyriker i Les orientales och Feuilles
d’automne (Höstliga blad), som dramatiker i Hernani
eller som epiker i romanen Kyrkan N o tre Dame.
Att han på sin ålderdom råkade in i maner och blef
något konstlad och dunkel i sitt språk förringar ej
hans ära.
Värdigt vid hans sida som lyriker och dramatiker
står Alfred de Musset (1810-1857). I honom förtärde
den franska nyromantiken sig själf liksom den
tyska i Heine, men hos ingen har den heller slagit
ut i fagrare blommor. Alfred de Mussets lyriska
dikter liksom hans eleganta proverb höra till det
mest formfulländade och mest poetiska den franska
litteraturen har att visa, men den otyglade lidelse,
som snart förtärde skalden själf, slår äfven i
dem upp i höga flammor, och den skönhetstörst han
besjälades af satte ofta den sinnliga njutningen som
sitt yttersta mål.
Kring dessa stora grupperade sig många andra diktare
af rang; inom epiken nämna vi Alfred de Vigny, inom
lyriken ThéopMle Gautier.
Romanen tager under denna epok en stor utbredning. Vi
nämna här främst George Sand (fru Aurore Dudevant\
hvars problemromaner på sin tid väckte så stort
uppseende och så mycken förargelse för de angrepp på
moralen de ansågos innehålla, men som numera torde
vara mera berömda än kända.
Motsatsen nästan är däremot fallet med Alexandre Dumas
d. ä:s romaner. Hos ingen af romantikens författare
fanns en sådan förmåga att spänna läsarens intresse,
en så fruktbar fantasi och en så liflig stil. Dumas’
romaner äro typen för underhållande böcker, om
än den historiska sanningen och den konstnärliga
kompositionen stundom kommer något till korta i dern.
Höjden af rafflande effektfullhet och spänning,
men äfven höjden af onatur och gräslighet nådde den
romantiska skolans romaner hos Eugene Sue.
Sjette tidrymden.
Den moderna realismen. Senare hälften af
1800-talet. Efter romantiken, som emellertid i
Frankrike aldrig gått till sådana öfverdrifter som
i Tyskland, men dock i mångt och mycket lam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
