Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning på små kapitel om kattens psyke - IV. Några karaktärsdrag till. — Har katten en själ? — Katter, som jag känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■21 ’2
HENNING BERGEfc
på plåttaket och blev borta bland skorstenar,
luckor, huvar och telefongalgar. Jag trodde
mitt hjärta skulle brista av förtvivlan, jag såg
i inbillningen allt det rysliga som hände lilla
Nosse i det främmande, och när jag var ensam
hemma, kravlade jag, lilla pyre, själv ut på
det branta taket och kröp omkring hela
kvarteret, lockande och kallande på katten i alla
vindsgluggar. Att jag inte trillade ner i gatan
och slog ihjäl mig får väl gå på änglavaktens
konto, ty jag var allt annat än akrobat. En
dag, efter att katten varit borta jämnt en
månad, spatserade Nosse åter in genom
drag-rutan, hungrig, men frisk och sund. Den
glädjen saknar jag penna att beskriva.
En lång tid hade jag en veritabel dynasti,
åtminstone till namnet, av katter, som
efterträdde varandra på tronen. De voro alla grå,
randtecknade i svart, och hette alla Honey,
vilket visserligen betyder något så sött som
honung, men också är negrernas smeknamn
på såväl fellows och sweethearts som även
deras små babies. Det blev sålunda Honey I,
Honey II o. s. v. till och med Honey VII, vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
