Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DE SISTA STOCKHOLMSÅREN - De sista Stockholmsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
hjälp Iyckliggjort så många och kanske ej heller
med det för henne oumbärliga oberoendet kunnat
motse äldre dagar.
Ellen Key har under medelåldern vunnit en
sällsynt sundhet och styrka, som hennes
ömtåliga konstitution i ungdomen ej lofvade. Till
detta lyckliga resultat har den lefnadsordning,
hon följt, mycket bidragit. Enkla vanor i mat
och dryck, ett friskt friluftslif, ehuru hon alltid
funnit sport med hithörande nöjen, så som man
idkar dem i staden, innehållslösa. Hon är
alltjämt rask fotgängerska och simmerska. Hur
dyrbar tiden än varit för henne, har hon afstått från
nattarbete. Plikttrogen i sitt arbete har hon haft
för vana att tidigt gå till hvila, och tidigt har
hon stigit upp för att efter morgonbadet taga
en lång promenad i skogen.
En af hennes närmaste vänner — som också
meddelat mig en del af hvad jag här säger om
Ellen Keys skaplynne — som ej ville störa henne
i det trägna arbetet, brukade ibland hämta henne
till dessa skogspromenader. En morgon sade hon
vid inträdandet i Ellen Keys rum: Ilar du tid
att gå ut i dag, du har ju ditt föredrag om
Barnets århundrade i afton? Helt lugnt svarade
Ellen Key: »Ja visst, kära du, det har jag
beredt mig på sedan jag var fyra ar.» När de
kommo i skogen och Ellen Key kom in i ett
intressant ämne, så att vännens uppmärksamhet
helt drogs därtill, höll denna pä att trampa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
