Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bestämmandet af Ensamhetens begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en mun tillerkänt Ensamheten en mägtig
tröst, när bekymret tärer, årens börda
nedtrycker, sjukdomar afmatta oss, och en hemlig oro
fräter hjertat. Men derföre hafwa ej alla de,
som tillstått dess werkan, äfwen sjelfwe erfarit
den.
Ensamheten är det själens tillstånd, deri
hon fritt öfwerlemnar sig åt sina tankar. Den
wise, som förgäter alla yttre ting, för att helt
och hållet gå in i sig sjelf, är ej mindre
ensam, än den, som flyr sällskap, för att få
njuta hela sötman af ett stilla lif.
I Ensamheten öfwerlemnar sig en hwar
åt sina tankars fria lopp, och följer otwunget
sin smak, sitt lynne, sina böjelser och insikter.
Se herdarne i dessa widsträckta ödemarker,
den ene besjunger den skönhet, hwaraf han är
intagen, den andre uthugger ett okonstladt kärl;
den här finner ej större nöje, än att betrakta
Naturens behag: den der will hellre lära
känna moralens bud och befallningar, eller
begrunda Religionens höga sanningar.
Kanske att om hwar och en fann, under skuggan
af sina fruktträn, på stranden af en lugn bäck,
en småtäck herdinna, skulle han blifwa älskare.
Men beröfwad allt det, som för hjertat är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
