Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bestämmandet af Ensamhetens begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärt, och lemnad åt en, ej af wiljan beroende
ensamhet, kan man ej göra bättre, än följa sin
böjelse; och den dygdige kan alltid utan fara
göra det.
Hwar och en, då han är helt och hållet fri,
har den medfödda rättigheten, att följa sitt
lynne. Somlige lyssna, med lika förtjusning,
till nattuglans sorgliga klagan, som andra till
näcktergalens behagliga sång. Mången hatar
sällskapslifwet till den grad, att han heldre
sluter sig i sin kammare, skrifwer en bok, eller
dödar flugor.
Hjertat försöker alltid att uppleta, äfwen
i de mest widriga förhållanden, något
angenämt, för att dermed sysselsätta sig. Så såg
jag, till min förundran, uti Magdalene
Klostret i Hildesheim, en bur med Kanari
foglar i en Nunnas kammare. En
Brabantisk Adelsman lefde fem och tjugu år i Brüssel,
utan att gå ur sitt hus. Hans enda nöje
bestod deri, att han samlade ett prägtigt
Cabinett af portraiter och kopparstick; men
hemma war han beständigt, af frugtan för
snufwa, om han lemnade sina rum, och för
anblicken af något Fruntimmer.
Menniskor, som äro dömda till ständig saknad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
