Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ensamhetens fördelar i afseende på Sinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 112)
swara den dygdige? Hwem kan, hwem wågar
tadla mig för det jag uppoffrar åt witter! et
och skaldekonst den tid som andra anwända på
onyttiga göromål, på höatidligheter och
skådespel, eller som de slösa på spel, lysande
måtider, nöjen och lättja?”
Lifwad af samma sinne, låt Plinius den
äldre ej ett enda ögonblick gå förloradt. Då
han åt, lät han läsa för sig; på sina resor
hade han alltid en bok, jemte sin plånbok
bredwid sig. Han gorde utdrag af allt hwad
han läste; genom denna flit, wille han
fördubla sin warelse, och påstod att han ej lefde
under sin sömn.
Plinius den yngre läste så ofta tillfället
det medgaf, så ofta hans angelägenheter
lemnade honom någon tid öfrig, ja, ofta på jagt,
wid bordet och under sina promenader. Han
hade gjort till en lag, att gifwa sina pligter
företrädet framför de göromål som endast medförde
nöjen. Derföre kände han alltid en så
brinnande åtrå till en samhet och ro. ”skall jag alldrig,
sade han under missnöjets ögonblick, slita de
band som hålla mig tillbaka? Åro de
oupplösliga? Nej jag wågar ej hoppas det. Hwar-
4 †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
