Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ensamhetens fördelar i afseende på Sinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
[113 )
je dag har nya plågor. Ånapt är en dag
slutad, förrän en ny börjar. Kedjan af mina
mödor blir alltid längre och beswärligare.”
Petrarcha war alltid mjeltsjuk, då han ej
feck läsa eller skrifwa, eller åtminstone då han
ej, i ensamheten, wid de klara källorna, på
bergen och klipporne och i de blomsterströdde
dalarne, öfwerlemnade sig åt Poesiens griller.
För att ej förlora tiden på sina beständige
resor, skref han i alla wärdshus. En af hans
wänner, biskopen af Cawaillon, som frugtade
för att den ifwer, hwarmed han, i Baucluse,
läste och skref, skulle helt och hållet förstöra
hans redan förswagade hälsa, bad honom en
dag gifwa sig nyckeln till hans bibliothek,
den Petrarcha friwilligt lemnade, utan att
ana hwad han dermed wille göra. Den goda
Biskoppen inneslöt der hans böcker och skrif-
don, och sade: jag förbjuder dig att på tio
dar hwarken läsa eller skrifwa. Petrarcha
åtlydde, under det han pålade sig det största wåld.
Den för sta dagen syntes honom längre än ett
år; på den andra hade han hufwudwerk från
morgonen till aftonen; på den tredie kände
han tidigt på morgonen feber rörelser. Di-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
