Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ensamhetens fördelar i afseende på Sinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C( ]120 ]
hu sig, och frågade honom om han ej undet
upploppet hade förlorat något? Nej, swarade
Filosofen, ty allt hwad jag äger är mitt
hbäfkus-
Ensamhet är den trogna, aa wän, för
huiten man ej behöfwer dölja något, som man
eljest i omgänget förborgar. Der utgjuter
man fritt sitt hjerta, när man tar till pennan.
Man skrifwer wäl icke alltid, för det man är
ensam, men man måste wara ensam, när man
will skrifwa. Den, som will Philosophera,
eller skrifwa wers, måste ega sin fulla frihet;
han måste ej hwarje ögonblick höra sin dörr
knarra, eller sina barn skrika. Hans betjem
får ej i hwarje ögonblick wisa sig för honom
för att öfwerlemna visitkort och biljetter.
Ensamhet är hans behof. Han måste lyda alla
snuillets rörelser och ingifwelser, måste kunna
arbeta, när han känner sig dertill böjd, och på
de ställen, han behagar, i fria luften eller på
sin kammare, i skuggan af ett träd, eller i sin
länstol. Skall en författare lyckas, så måste
han känna ett oemotståndeligt behof, en
pådrifwande kraft i själen, samt kunna, utan
hinder och twång, öfwerlemna sig åt sin smak
och brinnande ifwer. Är ej allt detta förenadt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
