Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ensamhetens fördelar i afseende på Sinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( kÅT )
är man ständigt afbruten, så måste man
afbida det gynnande ögonblick, då Själens
krafter åter wäckas, då man kan undanrödja alla
hinder och bryta alla fjättrar. Då först
skrifwer man wäl, när man genom en inre
kallelse dertill uppmanas, när man ej låter
dessa dyrbara ögonblick frugtlöst förflyta, då
sinnet är fritt och hjertat warmt. Man måste wara
upplifwad af en lefwande åsigt för sitt ämne,
af ädla känslor, och härdad genom föragt för
alla hinder; kraftigare omfattar då Själen
allt, och tankar och uttryck framställa sig
sjelfmant för henne. Man frågar sig ej då, skall
jag skrifwa, eller ej? Man måste skrifwa,
skulle man ock derigenom sätta sin lycka, sin
familj, sina wänners kärlek, de storas gunst,
och all sin egendom på spel.
Petrarcha kände denna inre uppmaning,
då han slet sig ifrån den, på hans tid, mest
lastfulla och förderfwade stad, staden Avignon,
dit Påfwarne hade öfwerflyttat den heliga
stolen. Ehuru hedrad med Påfwens,
Furstarnes och Cardinalernes beskydd, kunde han ej
trifwas wid detta lysande hof, utan begaf sig,
ännu ung och lifwad af en ädel wärma, sex
mil ifrån Avignon till sitt rygtbara, ensliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
