Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ensamhetens fördelar i afseende på Sinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 125 ])
Filosoferne, som skrifwa om förakt för ära,
sätta deras namn i början af dessa böcker, och
bewisa att, under det de predika så mycket
om förakt för ett stort namn, de sjelfwe önska
att man med beröm nämner dem. Dygden
begär ej någon annan belöning för sine mödor
eller för de faror hwarföre den blottställes.
Hwad skulle återstå om den, i detta så korta
och sorgliga lif, beröfwades denna smickrande
belöning? Om själen hade en aning af det
tillkommande, om den ej med sina tankar
höjde sig öfwer lifwets trånga gränsor, så skulle
den aldrig företaga så beswärliga arbeten,
den skulle ej utsätta sig för så mycket
bekymmer och nattwak, den skulle ej då gå så långt
att till och med blottställa sitt lif. Men de
dygdigaste menniskor hysa innom sig en ädel
och oemotståndelig åtrå efter ära, som
ständigt oroar dem och förmår de kraftfullaste
själar att icke helt och hållet lemna minnet af
deras namn åt det närwarande slägtet, utan
låta det hinna till den aflägsnaste efterwerld.
Wi alla som tjene Staten, som hwarje dag
äro ett mål för faror, skulle wi wilja
tillbringa wårt hela lif utan att äga ett enda
ösgonbliks lugn, och fegt tro att wi förlora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
