Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ensamhetens fördelar i afseende på Sinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 146)
som kan utwidga förståndet, wärma hljertat
och höja menniskan öfwer sig sjelf; han
fänner, att han är odödlig. Den senare leswer
som hwar dag wore den sista. Ensamhet er,
sätter rifligen hwarje försakelse, då
Wertdtmannen deremot håller hwar dag förlorad, som
han ej kan wisa sig på Assembleen och Klu,
ben, eller få tillfälle att beundra en
tasksplare, en obekant luftspringare, eller en mam
med främmande djuiur.
Alldrig utan att känna mitt sint inne *
pstast, erinrar jag mig det stället hos
Mutarch, der han säger: ”jag lefwer helt och
hålet i Historien, och, orörlig wid betragtande
af de taflor, hon framwisar, gör jag min SCill
förtrogen med de bästa och största menniskors
Farakters drag. Om ock omgänget med
menniskor, dem jag nödwändigt måste se, lemnar
efter sig något förderfwat, felagtigt och
ohsswiskt, så gör jag mig möda, att bortlägga det
och åter befria mig. Min Själ wänder sih
derifrån, och, glömsk af hwarje nedrig passion,
stadnar jag wid de stora efterdömen af dygd,
som äro så ljufwa och iafredsssällande och s
fullkomligt förenliga med wår natur.”
Sysselsatt i Ensamheten med dessa idealer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
