Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ensamhetens fördelar i afseende på Sinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 147.)
af mensklig storhet, förgäter Själen allt det,
som håller henne wid jorden, stiger allt högre
och högre, och erinrar sig med förtrytelse det,
som fängslade henne i werlden, som
förnedrade och förjlöade henne. På denna höjd
utweckla sig hennes behof och krafter. Må
hända förmår ock hwarje menniska uträtta
mycket mer, än hon gör. Derför är det wist
och berömligt att försöka sig i allt, hwartill
man ej känner sig alldeles oskicklig. Huru
många slumrande ideer wäckas ej då, huru
många af de förra intrycken, som man trodde
ewigt förswunna, upplifwas ej på nytt, och
oförmodadt framställa sig, under det wi
skrifwel Alltid förmå wi uträtta mer, än wi tro,
om wi allenast ej upphöre, att öfva oss; om
endast werkeligt behof sätter Själen i
werksamhet; kraft och lust underhålla den, och wi
anse lifwet odrägeligt, när denna inre wärma
ej får upplifwa oss.
Ett tillstånd utan denna böjelse är, i
ensamheten, så wäl som öfwerallt annorstädes,
en själens död. Sjukdomar och outsägeliga
lidanden försatte mig, under flere års
förlopp, stundtals i denna förskräckeliga
belägenhet, efter att hafwa lemnat den hälsosamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
