Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ensamhetens fördelar i afseende på Sinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 165 )
af tusen onyttiga betänkligheter. Har någon
den redligaste afsigt i werlden, så twingar
man honom, att sjelf twifla Ipå sin redlighet.
Smöjligt kan han skrifwa något godt, när han
alltid frugtar att wäcka missnöje, och, i
slället för att följa sin egen tankegång är blott
upmärksam på uttryck, som skola trotsa äfwen
den strängaste kritik. Man är färdig att
sätta en barnhufwa på honom, och påminna
honom wid hwarje steg att agta sig för att falla.
Will han skrifwa efter egna tänkeformer, så
hör han ett allmänt skrik, att han ej får
afwika från den antagna tonen. Will han höja
sig, så tar man honom i armen och drar honom
tillbaka. Har han kraft och lif, så beröfwar
man honom båda genom nålstyng. Förmår
han ock höja sig något litet, så tar man sitt
fotfäste, eller sin mätstång i handen, sätter
näsan i wädret, och befaller honom att komma
ned, för att låta mäta sig. Banar han sig
en egen wäg, så blir det ändå derwid, att han
måste se på hwarje liten sten, som myror
lägga honom i wägen.”
Montesquieu säger: ingen ting motstår
sådane Pedanter. Men motstod ej han dem?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
