Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 174)
todliga begrep, blef derigenom en af
Tysklands störste wålgörare.
Utan twifwel finnas fere tägsidars hmns
underliga och narragtiga fördelning, icke kan
annat än wäcka medömkan och föragt. Hwem
skulle ej le wid att se skogar af poplar, hwilka
knapt skulle blifwa tillräcklige för att, under
några dagar, uppelda en ugn; små högar, som
man kallar berg; hus med wilda och aama
djur; foglar och Amfibier, målade i kroppå
storlek på förtennt jernbleck; talrika broar
öfwer strömmar, som ett par kycklingar skule
kunna tömma; fiskar af trä i kanaler, som
genom pompar, hwarje morgon fyllas med
watten? Allt detta är helt säkert mycket
onatumlgare än wåra förfäders dåliga smak; men om
öterigen i Hinäbers trägård, hwarje blick
höjer mig närmare Gudomen, hwarje synpunkt
erbjuder mig en ljuf ro; öom jag på hwarj–
bänk, ser alltid nya och leende scener; om mitl
hjerta känner sig tröslabt wid åsynen af detia
förtjusande ställe; skall jag då gå omkring
fåatt undersöka, om det, som så behageligt
framställer sig för min siäl, kunde wara
annorlumda, och skall det osmakliga skämtet af
kallsimsga mästare förminska min förnöjelse?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
