Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C 175
Angenäma bilder, de måga wara skapade
af konsten och smaken, eller werkeligen finnas
i naturen, bringa alltid genom phantasien lugn
i hjertat. Omger mig på alla sidor och
under de angenämaste former den ljufwa friden;
fängslar landsbygden hela min upmärksamhet,
och genom sina behag så aldeles intager min
sijäl, att den endast alstrar wälwilja, kärlek
oh tillfredsställelse: så tackar jag Himlen för
min bildningskraft, som wäl ofta grumlar min
lefnads stilla flod, men låter mig ändå alltid
i Ensamheten finna ett stöd, wid hwilket jag
kan hålla mig, och med köld tänka på den
öfwerwunna stormen 1†
* En Franos Författare har 44 denna
idee med all wältalighetens rikedom. ”Det gifs
ingen känslofull själ, som ej smakat i i
Ensamheten de kostliga ögonblick, då menn skan, ri från
alla irrbloss, går tilbbaka till sig sielf, och forskar
i sitt egit hjerta efter sanning. Hwilken
förndjelse, sedan man någon tid kringdrifwits på det
stormande werldens haf, att då kunna sly till
någon lugn klippa, och tryggt se det stormande
hafwet, der så många gå förlorade! Lycklig den
som ett ögonblick kan förgäta alla de fåfänga
fördomar, hwaraf hans själ är uppfyld. Han
ser då ej mer ett olyckligt slägte, och den him-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
