Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1780
äro förälskade i sin fosterjord, alla tacka Gud for
den oskattbara frid, som låter en hwar njuta lugn
wid sin winstock och i skuggan af sitt fikontråd.
Ett stundom wildt, men dock alltid stsolt
och wälsinnadt folk bebor ödesträckorna mellan
Schweitzerska Alperne. Dess stränga climat
gör det hårdt och groft, men herdelefnaden
förmildrar dess karakter. En Engländare hat
sagt: ”att den som i Alperne aldrig hört
åstdundret, kan ej göra sig något begrepp om
det oafbrutna dånet och blirten af den
öfwerallt bland dessa ofanteliga berg kringrullande
åskan! Och derför anse wäl Alpiske
inbyggarne, som aldrig sedt bättre hus, än sina
hyddor, eller något annat land, än deras berg;
hela werlden för en wild stormig
Sweitzerbyod.”
Kan så wara. Ren Himmelen hotar ii
alltid, åskan upphör slutligen att dundra, och
snart wisar sig, efter ett förfärligt stormwäder,
den milda Solen. så är det ock med
Schwesssarnes hufwuden och hjertan; godhet
omwärlar hos dem med wrede, och ädelmod lämnar
rum för det tygellösaste raseri. Detta såter
sig af historien och tillsälliga händelser bewisa.
en af desse alpiske Innebyggare, Genera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
