Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1 172 ])p
utan att känna sig af en owilkorlig rysning
betagen. Med fasa skådar ögat deras ewiga
is, deras branta afgrunder, och mörka klyfter,
deras, med ett döfwande buller, oupphörligt
nedstörtande strömmar, deras mörka tallskogar,
som höja sig wid sidorna, och de rysliga
klippor, som sedan tusen år af stormar legat
lösrifne från bergens spetsar. Huru slog ej mitt
hjerta, då jag, för första gången, på en smal
och ojemn gångstig, wandrade uppför dessa
höga ödetrakter, då jag alltid såg nya berg öfver
min hjessa, och dödsfara under tusen olika
gestalter, hotade mig wid minsta felsteg. Men
huru hastigt höjer sig äfwen der wår
phantasie, när wi se oss allena midt ibland dessa
naturens skönheter, när wi från dessa höjder
nedkaste en blick på menskliga krafternas intet
och de storas swaghet.
Af Schweitziska historien wet mm, att
desse bergsboer icke hafwa urartat, eller äga
låga känslor. Mod är dem medfödt, frihet
ger deras själ wingar; de nedtrampa tyranniet
och tyrannerne. Men egenteligen är det bland
Alperne, som friheten råder. Ty alla
Schweitzare äro ej frie; men alla tro sig wara det, alla
: M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
