Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 187 ])
ställde sin fana wid sidan af högaltaret, lade
sig på knå och tackade Gud. Sedan tog han
afsked af sina soldater, och gråtande med dem
lemnade allt hwad han war dem skyldig samt
gaf dem deras kläder och wapen. Raseriet
tycktes fördubblas, då man såg den man i
sina händer, som hela landet betraktade som
en trolös, en förrädare, hwilken hade
befordrat wid hofwet i Versailles det nya
reglementet och arbetat på ott gifwa sitt
fädernesland det sista slaget. Ständerne
församla sig och Reding blef alfwarligen tillsagd
att berätta det sätt hwarpå sakerne hade
blifwit handhafde, på det man kunde komma i
tillfälle att få weta i hwad förhållande man
siog till Frankrike och äfwen inhämta
kämedom om förrädarens förbrytelser, för att sedan
gifwa honom nåd eller rättwisa. Reding
weste ganika wäl att, i dåwarande omständighet,
hela hans wältalighet ej skulle hafwa något
inflotande på så förbittrade sinnen. Han
nöjde sig således med att helt alfwarligt, i få ord,
säga, att hela werlden weste huru sakerne
hade aflupit, och att han war likaså oskylldigki
hänseende till det nya reglementet, som till
hans afsked. Förrädaren will då intet bekän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
