Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 182)
na, ropade de mest ursinnige, häng honom i
det närmsta träd, slit honom i styckenl 3
ögonblicket blefwo dessa hotelser upprepade af
hela den rasande folkhopen;z men Reding, det
daktadt, förbleflugn. En hop af mera
upretade bönder uppsteg på tribunen, hwarest hon
stod bredwid Embetsmännen. En ung man,
Redings Guson, höll ett paraply öfwer hans
hufwud, emedan det regnade. Med ett slag
af en käpp, som en af de uproriske bar,
krossades paraplyet, under utrop: bofwen skall så
obetäckt. Raseriet bemägtigade sig då honom,
som höll paraplyet. Ah, ah, sade han, jag
weste ej att min Gufar har förrådt sitt
fädernesland, och som det så är, så hit med ett
rep, jag skall stryva honom. Medlemmarne
af Rådet slog en ring omkring honom oh
bad honom, med hopknäpta händer, att tänla
yå sitt lifs frälsning, och tillstå att han, må
hända, ej så ifrigt, som sig bordt, motwerkat
förändringarne; samt att han, till ersättning
derför, skulle erbjuda alla sina egodelar, om
man blott wille skona hans lif. Då geck
Reding med en stolt och lugn åtbörd ur kretsen,
och med sin hand bjöd tystnad. Kela den
fötsäkläd- folkhopen wäntade nu med gålighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
