Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 288 ])
Bdga och sköna utsigter hafwa hos olka
menniskor olika wärkan på hjertat; de förra
wäcka ofta blott fasa och förskräckelse, de
senare framkalla hos många blott milda och
angenäma känslor. Men alla utwidga kretsen af
wår bildningskraft, och bidraga allt mer och
mer till wår inre förnöjelse. *.
Men, för att erfara sådana känslor,
behöfwer man icke lefwa i de ensliga trakterna
af Schweitz och Italien. En hwar, som ej med
Kleist *) jagar efter poetiska bilder, utan
wandrar stilla och förnöjd öfwer bergen med sin bösa
på nacken, kan lifligt känna, huru mycket
anblicken af naturen wärkar, genom
bildningskraften, på hjertat. Blicken af en angenäm
trakt, det ständiga ombytet af scener, den
friska wälgörande luften, den sköna himmelen,
appetiten, som jagten förskaffar, ger honom
återwinna sin hälsa. Hennes krafter ökades med
hwarje dag. Men då hon befann sig wid AÅ-
bano, wille hon för sitt resesällskap beskrifwa den
häftiga känsla, som anblicken af dessa naturens
rikedomar hos henne wäckte; hon war stum, och
kunde på några dar icke tala ett ord.
*) Hetr Kleist, en rygtbar Tysk poet, känd
ispnnerhet genom sitt poeme öfwer wåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
