Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 1867 ):
omkring så aldeles innesluten af berg och
skogar, att ej en enda wind rörer dess stilla yta:
så kan man omöjligen neka sig, att med
Engelska skalden utropa: ”här bor den swarta
melancholien i dödsstillhet och ett rysligt lugn;
dess skräckfulla närwaro gör den skönaste
natur sorglig och stum kastar en dyster skugga
på de prägtigaste blommor, och öfwer hwarje
grön fläck ett swart flor.” Men huru lifwas
ej själen på nytt, huru mycket gladare och
friare utsigter öpna sig ej öfwerallt, når man
i Capuziner munkarnes trägård, icke långt
ifrån Albano, ser rätt framför sig, först den
lilla melancholiska sjön med alla de berg och
skogar, som omgifwa den, och Gondolfos
Castell; derefter på ena sidan, Frescati med
alla sina landtgårdar, på den andra den lilla
sköna staden Albano, byn och slottet la Riccia,
och Gensano med sina winkullar; utöfwer
dessa en obehindrad utsigt i Gampagna, i hwars
medelpunkt Rom — fordom werldens
Drottning — höjer sig; och ändteligen wid slutet
af allt detta, kullarne af Tivoli, Appeninska
bergen och Medelhafwet *).
*) En Tysk Dam, som ägde en mycket liflig
inbillningskraft, företog en resa till Italien för at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
