Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 190)
ga resor återkom till sikt fädernesland, sade;
”vendast på landet njuter man sitt hjertas so
remål, sig sjelf, sin maka, sina barn och
wänner. I alla afseenden har landet ett stort
företräde för städerne. Der är luften ren, un
sigten leende, promenaden angenäm och lifwet
lätt; sederna äro der enkla och menniskorma
dygdige. Der uweckla sig passlonerne, um
att skada någon. Den som älskar friheten, bå
ror der en dast af himmelen. Landtmannens
mödor belönar den gifmilda naturen med ilkt
gåfwor, som oupphörligt förnyas. Krigardn
kan der jaga, den wällustige sköta sina trägån
dar, Philosophen ostörd tänka.” Huru
rönmtde uttrycker sig ej denne känslofulle officer så
detta sköna ställe i sin bok: *”fälten kring min
födslobygd ger jag företräde framför alla
öfriga, icke derföre att de äro de skönast , tlan
för det jag der tillbragt min ungdom. Nir
försla lefnads-krets har ett förborgadt behag,
en rörande, obegriplig trollkraft med sig, som
wi i ingen annan jordisk njutning finne, som
intet annat land kan skänka oss. Hwar äbd
mina första ungdomslekar och desse förflutne,
sorgfrie och bekymmerslöse dagar, då blotla
sonen af en Ä:is**Åtdis folde min sil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
