Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(191)
med en liflig glädje? Swilket ljuft nöje för
mig, att smeka en rapphöna, att låta henne
picka mig med sitt näbb, att i mina händer
fänna hennes bhjerta slå, och hennes fjädrar
darra! Wäl den som återfinner stället af sin
första kärlek, stället der han älskade allt, hwad
honom omgaf, och der allt syntes honom
älskanswärdt, de ängar, på hwilka han öfwade
sig med springande, de krägärdar, han
plundrade.
Dessa angenäma känslor förwara alltid i
hjertat minnet af wårt wistande på landet,
och af den lyckliga tid, då wi, med så mycken
förnöjelse, besökte de ensliga slällena i wår
fosterbygd. I hwarje ålder, i hwarje land äro
trädens skugga, landsbygdens stillhet och lugn
lika hänryckande för wår själ, och aftwinga
oss den bekännelsen: huru tycklig är ej den
wise och dygdige, som ostörd njuter sin inre,
från alla ttre ting aldeles dapärgiga
fullkomlighet. Huru mycket bättre är ej det
lyckliga lugn, bhan njuter, än det döfwande
buuret, det bländande skenet af stora werlden.
Huru mänga rena, ädla och menskliga känslor
wäckas och utwecklas ej i Ensamheten, hwilka,
i hwirfwelen af syslor och förströelser, ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
