Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
* C(193)
lugn och wid anblicken af den sköna nturen,
en ljuf och hänryckande melankoli. Wi äro
ej då böjde för yra och bländande nöjen; och
just derför känne wi ock lfligare lugnets och
Ensamhetens behag. Icke utan stora
fördesar för hjertat, är, kan hända, äfwen
Italienarnes dyrbara syslolöshet, hwilka, under sin
sköna Himmel, wäl äro fattige, men alldrig
känna sig olycklige. Deras milda klimat,
bördiga jordmon, fredliga, samwetsgranna och
lugna sinnelag, gifwa dem ersättning för allt.
Doctor Moore, en förträffelig ECngelsk
Resebeskrifware, säger: ”Jalienarne äro de störste
lättingar i werlden; men, under det de gå
öfwer sina fält, eller ligga utsträckte i
skuggan, njuta de sin klara himmel och angenäma
wärma med en dem helt egen sinnesrusighet.
De öfwerlemna sig alldrig åt Brittens
utswäfningar, alldrig wisar fig hos dem Fransosens
lifagtighet, eller Lyskens oöfwerwinneliga
phlegme. Med ett ord, Italie naren wisar en
måttad känsla för hwarje nöje, och är kanske
derför så mycket närmare den sanna lyckan, än
alla öfriga Menniskor.”
Cyuru man i denna behagliga skillsmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
