Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 4195 )
ock den böjelse för ensamhet, som han bibehöll
ända i sin senaste ålder, och denna, till
utseendet, så bedröfliga och misanthropiska smak,
trodde han, härrörde från ett all för känsligt,
ömt och älskande hjerta, owilket, blott af brist
på lika tänkesätt hos döra, nödgas njuta i
inbillningen.
Bioexnsamheten gifwas för inbillningen
afwikelser, som, utan att skada förståndet, äro
wälgörande för hjertat. Öfwerallt, der jag
warit, har jag alltid funnit någon, till hwilken
mitt hjerta i stillheten gerna welat sluta sig.
Om mine wänner i Schweitz weste huru ofta
jag, under nattens tystnad, underhåller mig
med demz huru intet afstånd, inga år utplåna
i min själ, hwad de i min barndom, i min
ungdom och manliga ålder för mig warit; om
de weste, huru lätt denna angenäma återblick
skingrar mina mörka stunder, och lärer mig
förgäta mitt lidande; så skulle det, må hända,
fägna dem, att jag ännu med dem lefwer i
inbillningen, fastän jag i wärkligheten är för
dem död.
Man må ej anse den Ensame för spal,
hwars hjerta ännu lågar af en ren och ädel
känsla. Öfta njuter den en obeskrifwelig för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
