Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 198)
fald. Ser och hör man ingen ting mer, som
kan oroa, är man nöjd med litet, tillfreds med
allt, och andas endast kärlek och oskuld; så
uplifwas på nytt Skaldernas gylende ålder,
öfwer hwars saknad man så orätt klagar.
Kärlek och lugn, smak för den sköna naturen äro
ej fördelar ensamt förbehållne Arcadien. MWi
Funne alla lefwa i Arcadien, om wi wilje.
Innerlig glädje, oskyldiga nöjen finner man
på alla orter i werlden, på hwarje
blomsterprydd äng, wid hwarje crystallklar källa,
under hwarje skuggrikt träd.
Pope leder skaldekonstens upprinnelse
ifrån den tids ålder, som omedelbarligen
följde på skapelsen. Menniskans första
förrättning war omsorgen om dess hjordar; och
herdequäden förmodeligen hennes första
skaldesiycken. Dessa herdar försökte, utan twifwel,
att anwända hwarje ledig stund af deras
sköna dagar; men, i deras ensamhet, skänkte dem
wäl ingen ting så mycken förnöjelse, som sång,
och för deras sånger fanns wäl intet
naturliggare föremål, än beprisandet af deras
lyksalighet! Detta war sannolikt orsaken, som Pope
tror, till uppfinningen af herdedigter, dessa
målningar af lugna och lyckliga tider, hwari-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
