Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 197 )
gångor mer i min inbilning, än †— i sin
werklighet.”
Wisserligen är detta entbus smen språt,
men hwem skulle ej heldre fördraga Rousseaus
drömmar, än er likgiltighet? Hwem nekar sig
ej gerna tomheten af er hela lycka, er falska
höflighet, edra bullrande sammankomster, edre
spel och fördomar? Hwem söker ej heldre ett
stilla och förnöjdt lif innom sitt hus, och
njuter i skogarnes enslighet, wid de lyckliga
stränderna af en stilla siö, naturens enkla glädje,
som i själen lemnar efter sig ett så angenämt
minne, så rena, så rörande, och er alldeles
obekanta känslor.
Herdequäden äro äfwen alster af
inbillningen, men, i min tanke, af det mest leende
och behagliga slag; de äro det högsta, renaste
uttryck af landsbygdens lycksalighet. Will man
winna en sann lycka, så bör man söka den i
stillheten, der själen känner sig fri ifrån allt
det, som i städerna plågar och trycker henne;
der hon ej skapar sig tillkonsilade behofwer,
wid hwilkas tillfredsställande man är äfwen
så olycklig, som när man, utan hopp, sträfwar
derefter; der hon ej älskar annat än natnren,
och finner endast smak i dess renhet och en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
