Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 217)
Der gifwes ej en torfwa af denna stöna joc,
som icke är anwänd, besådd eller odlad; alla
händer äro i werksamhet; barn och gubbar,
alla äro på ett nyttigt sätt sysselsadte.
Hwart och ett af Läkarens båda hus äro
omgifne af sin trägård, och, ehuru midt i byn,
äro de likwäl enstaka, liksom de wore
uppförde på släta fältet. Nedom denna min wäns
kammare längs efter trägården, rinner en
klar bäck; ofwanför ligger stora landswägen,
på hwilken man, under flere sekler, nästan
dagligen sett pilgrimer wandra till
eremitfklostret. Från rummen och trägårdarne ser
man emot söder det slolta Ezelberg, på en
mils afstånd, höja sig; swarta skogar beskugga
dess topp, och derunder är en by med en
wacker Kyrka, öfwer hwilken Solen hwarje
afton, förrän den för oss slutar sin bana,
glimmar. Framför det bländade ögat ligger sjön
Zärich, som ännu ej warit af wåldsamma
windar upprörd, och i hwars kristallklara pta
de arkadiske stränderne spegla sig.
ö Om man i en mörk natt, sitter wid fönstret
eller ock i trägården, ensam andas
blommornas uppfriskande ånga, under det Månan,
höjande sig öfwer bergen, kastar på wattenytan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
