Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(218)
en lång fåra af ljus; så hör man, midt undet
hela naturens sömn, från andra sidan af
tranden, hwarje landtklockas slag, och, på närmare
håll, nattwacktens obehagliga och dystra rop,
samt de trogne hundarnes skällande. Yå långt
afstånd hör man sjömannen, som i sin julle
sagta klyfwer wågorne med sine åror, och ser
honom öfwerfara ljusstrimman, samt leka meh
de glimmande böljorne. Ja, då man kasat
blicken öfwer hela sjön wid Geneve, gör ma
jestätet af denna sköna tafla åskådaren ssum,
hwilken tror sig se hela skapelsens mästerstycke
Men här i Kichtenschweil wid sjön Zärich, äo
föremålen närmare, behageligare, ljufware oh
mera rörande.
Yppighet och rikedom äro, j i denne
menniskowännens hus, okände. Man sitter der yi
halmstolar; han skrifwer wid bord,
förfärdigade af det landets träslag; han äter och låtet
äfwen sina wänner äta ur lerkärl. Snygghet
och bequämlighet råda öfwer allt. Förökandet
af en talrik samling af målade och grawerade
porträter är hans enda utgift. Morgonrådnans
första strålar, inträngande i den lilla kammaren,
der denne wise sofwer och hwilar i fred, uppwåa
ka honom till ett nytt lif. Wid hans uppwaknan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
