Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 227 )
mannen wederfaras den rättwisa, agtning och
ära, som han förtjenar, belönar man hans
otröttelighet, hans wälgerningar med otatk och
fköld; så förgäter han snart denna orättwisaj
när han wänder tillbaka i de sinas sköte, nät
han ser sig med öpna armar mötas af maka
och barn, och af dem ärhåller det bifall och
lof, som han så billigt förtjenar. Huru lifligt
ränner han ej då hela wärdet af deras kärlek
och tillgifwenhet? Har stora werldens
bländwerk, håfwets glans, de storas triumf och
magt lemnat hans hjerta kallt; har bedräges
riets, illskans, förställningens och fåfängans
skådespel uttröttat och förbittrat honom: huru
snart skall då ej, i kretsen af hans älskade,
en ljuf wärma återlifwa hans kolnade hjerta;
huru snart skall ej hans mod åter eldas af
gladare, ädlare känslor, och sanning,
öppenhjertighet, redlighet och oskuld, som här
öfwerallt möta hans blickar, åter försona honom
med menskligheten! egde han deremot all
jordisk lycka, wore han Ministrarnes och de Stoj
ras gunstling; wore han Fruarnes älsskling,
och gåfwe ton i de utwaldaste sällskaper; wore
han sjelf stor och rik; men i hans praktfulla
boning rådde twedrägt och swartsjuka, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
