Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(226.)
granstar sig sjelf, mildhet och saktmod,
hwargenom han eftertänker sine egne
ofullkomligheter, och ger rättwisa åt andras förtjensser,
ygæina dagar hade jag gerna welat än
da i den ljufwa ensamheten af Louifiane,
säger en Fransysk historie-skrifware i deln
land ”fjerran ifrån werldsbullret, girighekan
och bedrägeriet. Der njuter man tusen o,
styldiga, alltid förnyade nöjen; der undgit
man baktalets, smädelsens och afundens orm,
bett. På dessa leende fält, hwars widd det
förwånade ögat ej kan omfatta, ser man s/
utan beundran af etaparens godhet, så mån
ga slags djur redligt kringwandra; så många
foglar som quittra i stogarne och så månm
naturens under, hwilka ämpuge till stila
betragtelser.“ A
Men miga tyckes, hurfei man wänder sg
ögon i i Coskland, eller i andra länder, gifwes
det i hwarje silla hus, liksom i de enssiga
bygderne af Louist iane, en långt renare oh
werkeligare glädje, än i stora werlden. Den
sitige borgaren siter om aftonen efter sitt
redligt fulländade arbete äfwen så lugn bland
sina barn och sin meka, som någon hofman
såter ij werlden eller dess medborgare tjens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
