Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 229)
liknöjdhet stöta till sides, förorsaka blott
wekliga menniskor sår och swullnader; och det, som
ej skadar an dra, blir för dem ett betydeligt
ondt. Sådane böra wårdas, liksom den
spåda wäxtens blommor, med mycken skonsamhet
och omsorg, och alldrig widröras af hårda och
grofwa händer. Men den som tidigt fått
öfwa sina krafter emot de största faror och
missöden, som känner sin själ upphöjd öfwer
skefwa och förwända omdömen, den märker ej
sådane myggstyng. Småsaker lemnar han till
små själar, som dermed sysselsätta sig, och
betragtar med liknöjdhet och ståndagtighet
smädelsen och åtlöjet.
Milda windar, klara källor, fiskrika floder,
tjocka skogar, swala grottor, gröna torfbänkar,
och blomsterklädda ängar fordras ej alltid till
förgätenheten af sina sienders raseri.
Öfwerallt, der lugn och stillhet råda, blir det
förgätet. Alla små ledsamheter, alla bryderier,
all orättwisa, alla wigtiga omsorger förswinna
som rök, om man har mod nog, att lefwa efter
egen smak, egit tycke. Hwad man gerna gör,
är alltid angenämare, än hwad man måste
göra. Twång och slafweri äro frie själars
förgift, de betaga dem all ro, förnöjelse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
