Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 2300)
Traft, midt under ett lysande wälständ, under
kikedom och öfwerflöd.
Ensamheten skänker alltså bjertat
ickblott tugn; gör oss icke blott milde och
wålstnnade; höjer oss icke blott öfwer dumhet, illsta
och afund; den tilldelar hjertat långt flere,
längt ädlare fördelar.
Frihet, wärkelig frihet njuter man endaf
fierran frän menniskoträngseln, från alla owi
korliga werldsförhållanden. Förträffelig år
den anmärkningen, att menniskan då
återkommer ifrån förströelsen, hwilken aflägsnade
herne ifrån sig sjelf; hon har då känsla af sy
sielf, har ett klart, innerligt medwetande om
det, hon är, och har; och lefwer mer i och föt
sig, än i de yttre tingen. I ensamheten
åtengår hon till sitt naturliga, fria tillstånd, spelar
ej mer några konstiga roler, föreställer ingen
främmande person, tänker, talar och handlat
alldeles efter sin karakter och lynne. Der san
hon wara, hwad hon är, och icke annat, ån
hon werkeligen är. Der frugtar hon ingen
sträng herre, ingen befallande Tyran; der
befattar hon sig med ingen; der förargar
henne ingen; der oroar henne ej göromålens
twång, ej det twång, hon måste undergå i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
