Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 233)
sar ej en ganska enfalldig rol i en småstad!
Ly alldrig fördrar man länge den som
tadlar allt, hwad man älskar och högaktar. Det
gifwas inga wärre Tyranner, än menniskornas
fördomar; och ju mindre man förstär oss, ju
swårare blir wårt slafweri. Det gör ej
tillspllest, att man alfwarligt föresätter sig att
behaga; man måste, om man will uppnå sitt
ändamål, alltid tänka med försigtighet,
undertrycka all sjelfkänsla, föragta allt, hwad den
förnuftige högaktar, och högakta allt, hwad
hwarje klok och förståndig man föragtar;
eljest, om man börjar strida mot allmänna
fördomarne, sätter man sitt lugn och så timliga
lycka på spel
Emot allt detta twång skyddar endast
landsbygden, eller en stilla huslig lefnad i städerne;
alltså de enda wilkor, hwarmed man gör sig
oafhängig och fri ifrån allt det, som
förtrycker själen, och stöter allt sundt förstånd. Men
skall ej samma twång följa oss i ensamheten,
så måste man ej föra någon munklefnad; eller
med Dogen i Venedig, bära någon krona.
Denne stackars slaf wågar ej besöka någon
wän, eller göra någon främmande Gesandt
fitt återbesök, utan att dertill hafwa Senatents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
