Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 232)
æn sädan försigtighet och ett sädant twång
kan ingen annan fördraga, än den, som är
född tiu båfman. Men i ännu ringare lägen
och förhållanden skola frie, sjelfständige och
werksamme själar sönderbryta alla fjättrar,
Man måste wara uppfödd wid båfwet, för
att finna nöje i krypande. Der gör brist på
bättre insigt mången småsak wigtig, och
genom det waragtiga twånget kan mycket bli ann
sedt för obetydligt och lätt, som utaf owana
blir en annan plågsamt. Hwem har ej
erfsarit, hwad det will säga, att blott i ett wanligt
sällskap nödgas sitta och tala en hel afton,
utan att weta, hwarom man skall tala, och
således tala, utan att säga något? Hwem har
ej befunnit sig bland menniskor, som welat
prässa ideer af oss, utan att gifwa oss en
enda? Hwem har det ej bändt, att han utsktt
tankar, som inga tankar allstrat, utan
borthalkadt öfwer sällskapets själ, såsom watten
rinner öfwer waxduk?
Huru många tänkare äro ej narrar bland
en hop dårar, gäckar och förrycktel Huru
många förnuftiga menniskor blifwa ej slafwar,
emedan de sälla sig till ett sällskap, som
banlyst förnuft! Huru mången snillrik man srer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
