Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(243 )
min gamla katt, hjordarne på betesmarken,
wilddjuren och foglarne i skogen, korteligen
med hela den liflösa och lefwande naturen,
och dess obegriplige Upphofsman. När jag
om morgonen förekom solen i min trägård,
för att få njuta det härliga skådespelet af
hennes uppgång; och såg en skön dag
bebådas, war min första önskan: ack! måtte dä
inga bref eller menniskor komma, att störa
den glädje, denna dagen låfwar mig! Sedan
jag tillbragt hela morgonen med småsysslor,
dem jag alla förrättade med förnöjelse,
emedan jag kunde uppskjuta dem till en annan
tid, om jag wille, så påskyndade jag
middagsmåltiden, för att kunna undfly beswärliga
besök, och bereda mig en längre eftermiddag.”
Innan kläckan ett, äfwen de hetaste
dagarne, skyndade jag bort under den höga
middagssolen i sällskap med min trogna hund;
men jag gick ej, jag lopp, af frugtan, att
någon skulle träffa mig, innan jag war i
fullkomlig säkerhet. När jag nu tillryggalagt
en wiss sträcka, med hwilket klappande hjerta,
med hwad innerlig känsla andades jag ej
förtjusningen af min frihet, under utrop: nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
