Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 244)
år jag herre öswer mig sjelf för hela dema
eftermiddag.
”Med långsamma steg gick jag nu längre,
och sökte något wildt ställe i skogen, någen
rysligt öde ort, der intet tecken till
memiskohand förrädde hwarken Herrawälde eller
ssafweri; en tillflygtsort, der jag kunde anse mig
för den förste, som dit inträngt, och der
inigen tredje upphäfde sig emellan mig och
noturen.”
Hwam försakade ej gerna all annan gläd,
je i werlden för denna hjertats glädje, alt
ly ande sällska pstvång för denna kostkliga
frihet. Jag wet wäl, att ej alla äro i stånd,
att så fullkomligt njuta sig sjelfwe; men man
försöke blott att winna smak för landtlefn
dens rena glädje, och en enda i frihet
illbragd t dag, en enda lugn stund skall wisserss
gen ingifwa ledsnad för lysande målidet,
skädespcl, reduter, grannlåt eller dårskapernes
och fåfängans tumme platser.
Låswen 6 emens den sjette hade
tilbjndit wetrarcha, utom en Aposto! isk Secreters
befattning åtskilliga ansenliga biskopsdömen
Men Petrarcha afsos med ståndagtighet all.
”Du afslär allt, hwad jag tillbjuder dis, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
