Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
t 23/4)
gaf en ung förnäm Herre, som föreslog, at
befria henne ifrån sitt ensliga landtlif, och
iga henne med sig till Paris: Plus on
seloigne de soi-möme, plus on s’écarte du
bonheur. *(ack min Herre, swarade hon, ju
längre man aflägsnar sig ifrån sig sjelf, desto läng
re aflägsnar man sig ifrån sin werkeliga syn
Aä *
En enda passion, som man ej kan elan
will tillfredsställa, förbittrar ofta wårt sf
Det gifwas stunder, då man är missnöjd moh)
sig sjelf och hela fin warelse. Man är
lessen af allt, och hwarken böjd för ensamht
cller förströelse. Man finner ingen ro, a
är ej öppen för något nöje. Tiden synes o
förfärligen lång, och likwäl nyttjar man dan
icke. Man kan ej arbeta sig igenom sna kän
slors och tankars chaos. Man murter ej d
närwarande, och wäntar otåligt på det
ilkommande. Kortligen, wi äro i saknad af ljt
wets sanna krydda, hwarförutaa lifwet bom
trånar i led snad och orklöshet.
Men hwar sins då denna kosteliga
krydda? Monne i kärleken? Kärleken underhålle
wäl ofta lifwet, tänder det stundom på nyot
men en förtärande passion gifwer ingen wan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
