Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 253)
fordringar ej mera wärde att eftersträfwas.
En gammal Romare fälde tärar, för det han
ett helt år hindrades af sin åtagna
Consulswärdighet, att sjelf sköta sina fält; och
Cneinnatus, som blef kallad från plogen, för
att ställa sig i spetsen för en Romersk
krigshär, slog fienden, bemägtigade sig hans länder
kom tillbaka i triumf till Rom, och begaf sig,
efter sexton dagars förlopp, åter till sin plog.
Det är ingalunda så alldeles likgiltigt, om
man bor i en låg hydda, eller i ett rymligt
och wäl inredt hus; om man finner sin spis
för sig tillagad, eller om man nödgas, att
sielf ska den. Må man fråga den som
erfarit båda dessa motsatta lefnadsförhållanden, i
kwilketdera han war nöjdast? Hwem kan
räkna, all den oro och ledsnad som man i
palatserne ärfar i wida större mått än i ett
tarfligt borgarehus? Hwem kan neka, att
missnöset förgiftar hwarje njutning, och gör det
högsta welstånd till en förklädd uselhet. Ingen
Furste smälter allt det gift, som hans fockar
illlaga för bonom, så wäl, som en bonde sina
bohwetekl mpu. Skulle någon, ännu twifla
derpå, så måste han likwäl tilstå rigtigheten
af det swar, som en fransk småtäck bondflicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
