Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( å262)
het ganska lycklig, och att, i mänga fall, ensame
het befordrar både det ena och det andra.
Ensamheten har man att tacka för den
fördelen, att man deri afmänjer sig iftån
menniskors omgänge. Som det är omöjelg,
att alltid hafwa angenämt och godt sällslap,
så befriar man sig derifrån heldre, och tröstit
sig med den tanken, att det är mycket lättare,
att i ensamheten fördrifwa ledsnad, än i
werden. Dessutom, då man så sällan kommer frän
stora sällskaper nöjd hem, är detta äfwen el
skäl att försaka dem. Och ju mindre wi sedan
stå i förbindelse med andra, desto skickligan
göre wi oss till omgänge med oss sjielfwe, ass
desto oafhängigare af werlden.
Owad det ofta är swårt att finna en ä
wård, känslofull warelse, till hwilken man sil
kan anförtro sig och för hwilken man kan ypn
sina tankar, sin glädje och sitt lidande! I deh
fall är det endast arbete och werksamhet, som
finna förströ oss, ty den syslolöse undgår ej sin
schnad genom jäspande. Lättingen blott låfwn
sig i framtiden, hwad den werksamme har si
panden. Lättjans köld förtorkar hjertatz al
afsky för arbete försiörer all förnöjelse. Nan
den, som med alfwar söfer ett nyttigt lefnadk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
