Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 261 )
sisom de äro. En sådan moral är onekeligen
ganska mild och behaglig; men derför är hon
od, helt och hållit, utan all spänningskraft,
utan alla wäckande medel; den bildar ingen
modig man, intet fritt folk. Fmedlertid
förblifwer det en sanning, att ingen är så
olycklig, som den, hwilken alltid har något att
påminna mot allt det, som är och sker i
werlden.
under det min barberare i Hannower,
beredde sig att raka mig, sade han med en
diup suck: i dag är det förskräckligen warmt!
Ni sätter, inwände jag, Himlen i stort
bryderi; för nio månader sedan sade ni mig,
twänne dagar å rad, det är i dag förskräckeligen
kallt! Kan den Gode Guden då inte mer
styra werlden, utan att herrar barberare derwid
skola hafwa något att påminna? wore det ej
bättre, taga dagen som den kommer, och med
lika erkänsla och tacksamhet undfå af Guds
hand de warma, såwäl som de kalla dagarne?
O, ja! — blef dennes enda swar.
Jag kan till följe häraf, med wisshet
påstå, att den som är nöjd med sin lott och tror
sig hafwa nog med hwad han eger, är i allmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
