Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 2820)
lemnade honom ingen frid. Oupphörligt war
hans hjerta i Avignon.
Ännu mindre är ensamhet ett botemede
mot en kärltek, som är farlig för dvsden. ei
snart den tar en brottslig rigtning i hjertat,
är närwarelsen af det älskade föremålet inga
lunda farlig för ett dygdigt sinne. Men
ensamhet och frånwaro ger bildningskraften
wugar, och sinmtigheten fritt spel. Wid åsvnen af
det älskade föremålet undertryckes hwarje
brotslig önskan i ett dygdigt sinne; i frånwaron
tror man sig deremot säker, och låter derföe
bildningskraften fritt rycka spiran från
förstådet. Ensamheten återkallar alla wällustens
bider, och allt det som kan tända och lifwn
önskningarne; och utan att befara något, går
man modigt fram på den smickrande bamm
af ett angenämt bedrägeri, och då är det sam
kärleken blir farlig.
I Petrarchas hjerta inträngde st wäh
lustens retelser oaktadt den fristad, han blad
Jipporna i Vaucluse sökte emot Laura och kän
leken *). Men han förjagade snart alla fön
*) Man finner i en hop böcker, fom ingen mer l”
sser, att Petrarcha skall hafwa dödt i
Vanelusmed sin daura, och geäfwit sig en underjordisk gäm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
