Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
( 284 )
nen, der Laura lefde, war allt för nära, oå
att han begaf sig allt för ofta dit. Äfwer
denna kärlek beröfwar hjertat sitt lugn; der
är en själsfeber, som ådrager kroppen
mångåswåra lidanden. Men älskar du, och är Herr.
öfwer din kärlek, så sätt dig på stranden af
en flod, och betänk att kärleken, lik denm,
brusande störtas först öfwer klipporne och
rinner sedan sakta och lungt ned på fältet genon
gröna ängar och under fredliga skusgor a f
ensligt wäxande trän.
Kärlek och lugn skola lätt förenas om
man ödmjukt underkastar sig Himlens beslut
Om döden beröfwat dig din älskarinna, om
werlden ej annat är för dig än en ödemark,
om du endast will lefwa, der hon lefde, si
skola dina tårar ej upphöra att rinna, förän
i grafwen. Att tröstlös sörja, är ej att fimm
sig i sitt öde. Den sorgbundne will endaf
tänka på det, som ej mera är eller kan war
Han söker beständigt, men sinner alldrig; han
lyssnar, men hör ingen ting; han tror siag se
den älskade lefwa och andas, men det är blott
en flygtig skuggbild ett alster af en liflig
inbildningskraft. Han planterar rosor på dens
graf, som i lifwet war hans enda lycka; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
