Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(293)
tror, fill Vaucluse, för att wara Laura
närmare; ty Laura lefde i Avignon; utan för att
sip Laura och häfwet. Här höjde sig hans
hjerta, i hans lilla, wid en brandt klippa
anlagda och af watten kringflutna trägård, öfwer
sina öden. Han hade onekeligen en orolig
karakter; ty ofta fann han behag i ställen, der
han ej war eller kunde wara; ofta förmådde
han icke allt, hwad han willl, och wille äfwen
så ofta icke, hwad han förmådde; alltid sökte
han något som han icke fann; korteligen
Petrarcha hade alla ett snilles wanliga fel, men
i lugnets ögonblick satte honom hans riktiga
omdömeskraft och hans känslor i stånd, att
niuta alla ensamhetens fördelar så wäl, som
någon dödlig för och efter honom njutit dem;
och då war Vaucluse för honom ett fridens
tempel, en lugn fristad, och en säker hamn
emot alla själens stormar.
Således kan ej ensamheten i grund
besegra kärleken, men wäl rena och förädla den.
Det som är i menniskans natur, måste blifwa
der; men man bör ej förstöra det, utan gifwa
det en god rigtning. Will du alltså blifwa
lockligare än Petrarcha, så dela din
ensamhet med någon älskande warelse, som båttre, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
