Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äta och sofwa, när de läste hans sånger;[1]
men i sin senare ålder war han ej mer den
kärleksyre Skalden, som wid fötterna af sin
kalla Älskarinna framsuckade dem; icke mer
den quinlige slafwen, som kysser en stolt
härskarinnas fjättrar, hwilken tycktes bemöta hans
kärlek med köld och föragt; nej, han war en
modig Republikan, som lät frihetens röst
ljuda öfwer hela Italien. Han uppmanade alla
till strid emot tyranni och tyranner. Såsom
stor statsman, insigtsfull och djuptforskande
Minister blef han rådfrågad i de wigtigaste
Europas angelägenheter, och brukad i de
swåraste underhandlingar. Såsom en ifrig
mensklighetens wän skyndade han öfwerallt, att
utsläcka twedrägtens fackla, och såsom en
owanlig själ blef han sökt af de störste Furstar;
hwilka önskade bilda sig efter honom, och lära
den stora konsten att göra menniskor lyklige.
Af dessa drag ser man, att Petrarcha,
oagtadt sin kärlek, njöt alla ensamhetens
fördelar. Han begaf sig ej, som man wanligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
