Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Öfwer ensamhetens fördelagtiga inflytelse på menniskans hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
[ 25 )
sle den ene anse för wigtigt allt, hwad den
andre angår, dess tal och handlingar, dess
glädje och bekymmer, dess befattningar och wilja.
Endast sådane betragta hwarandras företräden
med en afundsfri förnöjelse, och anmärka utan
owilja hwarandras fel och swagheter. Endask
de tadla förseclser med försigtighet, och utan
bitterhet; endast de förstå den minsta wink,
förekomma hwarandras behof och önskan,
rätta sig alltid efter hwarandras afsigter,
rådfråga alltid hwarandras känslor och deltaga
med upprigtigt hjerta i det goda, som dem
wederfares.”
cå skänker oss den ensamhet, som man
delar med en älskad warelse, lugn,
tillfredställelse och fröjd i hjertat; så gör den hwarje koja
till ett förnöjelsens hemwist. När förstånd
och karakter, äro lika förträffeliga, så kan
kärlek äfwen i ensamheten underhålla de ädlaste
tänkesätt, allt mer och mer höja själen, och
fylla hjertat med wälwilja, mer och mer utrota
hwarje last, och gifwa dygderne en ökad styrka,
en utwidgad wärkningskrets. Härigenom
mildras hwarje anfall af ett dåligt lynne, måttas
häftigheten af wåra passioner, och försötmas
lifwets bittra kalk; alltså utbreder i ensamhee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
